Muhammad

är Guds sändebud

Vad de säger om Muhammad
Under korstågens århundraden uppfanns allt slags förtal mot profeten Muhammad, men i och med inträdandet av den moderna tidsåldern, präglad av religiösa tolerans och tankefrihet, har det skett en stor förändring när det skett en stor förändring när det gäller västerländska författares beskrivningar av hans liv och karaktär. De åsikter som uttryckts av några icke-muslimska forskare beträffande profeten Muhammad och som skall redovisas i slutet av denna text utgör exempel på dessa nya ideer.

Men västerlandet måste ta ytterligare ett steg farmåt för att ta reda på vem Muhammad verkligen var d.v.s att han var Guds sanne och sista profet för hela mänskligheten. Trots all sin objektivitet och upplysning har västerlandet inte gjort något uppriktig försök att förstå Muhammads profetkall. Det är märkligt att man ägnar honom väldiga hyllningar för hans integritet och prestationer, medan man samttidigt uttryckligen eller underförstått förnekar att han var Guds profet. Det är här det krävs en rannsakning av hjärtat och en omprövning av den s.k. objektiviteten. Följande obestridliga fakta från Muhammads liv har framlagts för att hjälpa människor att komma fram till en opartisk, logiska och objektiv bedömningar beträffande hans profetkall.

Fram till fyrtio års ålder var Muhammad inte känd som statsman, predikant eller vältalare. Man hörde honom aldrig disskutera metafysik, lag, politik, ekonomi eller sociologi. Det rådde inget tvivel om att han hade en fulländad karaktär, ett charmerande sätt och att han var mycket kultiverad, men ändå fanns det inte något så frapperande och radikalt hos honom, att folk skulle kunna vänta sig något verkligt revolutionärt av honom i framtiden. Då han kom ut från grottan (på berget Hira) med ett budskap, hade emellertid blivit fullständigt förändrad. Är det möjligt för en person med ovanämnda egenskaper att plötsligt bli " en bedragare", påstå sig vara Guds profet och därigenom utsätta sig för hela sitt folks vrede? Man skulle kunna fråga: av vilken anledning utstod han alla dessa svårigheter? Hans folk erbjöd sig acceptera honom som sin kung och lägga landets alla rikedomar för hans fötter, om han bara ville upphöra med att predika sin religion. Men han valde att tillbakavisa deras frestande erbjudande och fortsatte att predika sin religion, ensam gentemot alla slags förolämpningar, sociala bojkotter och t.o.m fysiska övergrepp från sitt folks sida.

Var det inte Guds stöd och hans egen fasta vilja att sprida det gudomliga budskapet samt hans djuprotade tro att islam slutligen skulle framträda som mänsklighetens enda levnadssätt, som gjorde att han kunde stå fast som en klippa gentemot all opposition och alla sammansvärjningar för att oskadliggöra honom? Om han hade kommit för att konkurrera med judarna och de kristna, varför skulle han då göra tron på Moses och Jesus Kristus samt Guds övriga profeter till en grundläggande lärosats i sin religion - en lärosats som det var nödvändigt att acceptera för att bli muslim.

Han var en olärd man och hade levt ett lungt och normalt liv undet fyrtio år, men då han började predika sitt budskap förundrade och förhäxade han hela Arabien genom sin magifika talkonst. Är inte detta ett obestridligt bevs för hans profetkall? Hans vältalighet var ju så fulländad att ingen av de arabiska poeterna eller predikanterna kunde prestera dess like. Och hur skulle han ha kunnat uttala de sanningar av vetenskaplig natur som Koranen innehåller om han inte hade varit en profet? Ingen vanlig människa kunde ju känna till dem vid denna tid

Och sist men inte minst: varför fortsatte han att leva ett mödosamt liv även sedan han vunnit makt och auktoriocpå vad han yttrade då han var på väg att dö. " vi profeter har inga arvingar". Vad helst vi efterlämnar skall gå till välgörenhet."

Muhammad är i själva verket den sista av de profeter som Gud i olika tidvarv sänt till olika länder sedan männsklighetens begynnelse på denna jord.

"Om storslagna föresatser, ringa medel och häpnadsväckande resultat är det mänskliga geniets tre kännetecken , vem skulle då våga jämföra någon stor man i den moderna historien med Muhammad? Världshistoriens mest berömda mäb skapade bara vapen, lagar och imperier. Om de överhuvudtaget grundade något, så var det materiell makt, som dessutom ofta föll i bitar inför deras ögon.

Denna man satte inte bara armeer, lagstiftningar, imperier, folk och dynastier i rörelse ,utan miljontals människor i en tredjedel av den då bebodda världen. Dessutom flyttade han på altare, gudar, religioner , ideer, trosuppfattningar och själar..... hans skonsamhet i segerns stund, hans ambition som var helt tillägnad en ide och på intet sätt strävande efter imperium, hans ändlösa böner, hans mystiska samtal med Gud, hans död och hans triumf efter döden, allt detta visar att det inte var fråga om något bedrägeri utan om en fast övertygelse som gav honom kraft att upprätta en dogm. Denna dogm var tvåfaldig: Guds enhet och Guds okroppslighet, den förra berättar vad Gud är och den senare vad Gud inte är, den ena störtar de falska gudarna med svärdet och den andra inlederf en ide med orden.

Filosofi, vältalade, apostel, lagstifatare, segare över ideer, upprättar av nationella dogmer och en av kult utan bilder, grundare av tjugo jordiska imperier och av ett andligt imperium, detta är Muhammad. Vad beträffar måttstocken med vilken mänsklig storhet mätas kan vi mycket väl ställa frågor om det funnits någon större man än han. Lamartine, Historie de la Turquie, Paris 1854 Vol II sid 276 - 277.

" Det är inte utbredningen utan beständigheten i denna religion som förtjänar vår beundran: samma rena och perfekta intryck som han ingraverade i Mekka och Medina har efter tolv sekel bevarats av Koranens indiska, afrikanska och turkiska proselyter. Muhamma - danerna har enigt motstått frestelsen att reducera objektet för sin tro och dyrkan till människans sinnliga nivå. "Jag tror på En Gud och Mohammah är Guds apostel" är islams enkla och oföränderliga bekännelse. Gudomens andliga bild har aldrig degraderats av någon synlig idol, profetens utmärkelse har aldrig passerat gränsen för mänsklig dygd, och hans förskrifter har hållits lärjungarnas tacksamhet inom ramen för förnuft religion." Edward Gibbion och Siomon Ocklay.
History of the Saracin Empire. London 1870, sid 54

"Han var kejsare och påve i en person, men han var påve utan påvens pretentioner och kejsare utan kejsare utan kejsarens legioner: utan någon stående arme, uatn livvakt, utan palats och utan någon fixerad inkomst. Om en man någonsin hade rätt att säga att han härskade med gudomlig rätt, så var det Muhammad, ty han hade makten utan dess instument och dess stöd." besworth Smith, Mohammad och Mohammadanism, London 1847, sid 92.