اول منازل الاخرة والتلقين عند الموت. Förberedelse inför döden .

Publiserad den 18 november 2017 kl. 02:07 av Administratör

بِسْم الله الرحمن الرحيم

خطبة يوم 2017-11-10 في مسجد اوبسالا

 للشيخ غسان اللحام

الترجمة وقراءة الترجمة للاستاذ هڤال خالد

Ämne: أول منازل الآخرة والتلقين بعد الموت

﴿ وَقَالَ الَّذِي آمَنَ يَا قَوْمِ اتَّبِعُونِ أَهْدِكُمْ سَبِيلَ الرَّشَادِ * يَا قَوْمِ إِنَّمَا هَٰذِهِ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا مَتَاعٌ وَإِنَّ الْآخِرَةَ هِيَ دَارُ الْقَرَارِ * مَنْ عَمِلَ سَيِّئَةً فَلَا يُجْزَىٰ إِلَّا مِثْلَهَا ۖ وَمَنْ عَمِلَ صَالِحًا مِّن ذَكَرٍ أَوْ أُنثَىٰ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَأُولَٰئِكَ يَدْخُلُونَ الْجَنَّةَ يُرْزَقُونَ فِيهَا بِغَيْرِ حِسَابٍ ﴾ [غافر/38-40 ]. أيها الإخوة المؤمنون: إن من يكرمه الله عَزَّ وجَلَّ بتلاوة كتابه سيدرك الآيات الكريمة الكثيرة التي تُذكِّرُ الإنسان أنَّ حياته في هذه الدنيا أيامٌ معدودة، ليبتغي فيما أعطاه الله عَزَّ وجَلَّ من قوة وعقل ونعمة الدار الآخرة، ليتوجه بعمله لربه عَزَّ وجَلَّ طالباً رضاه وقبوله، طامعاً بحسن جزائه. لقد ذَكر ربُّنا عَزَّ وجَلَّ الموت لعباده لأنه أول منازل الآخرة، والآخرة هي الأساس، ولأنه خير ما ينتظره المؤمن المحب لربه، المؤمن الذي يعيش حياته؛ بين خشية تمنعه من الإساءة للآخرين، وبين رجاء يحثُّه على التقرب إلى الله عَزَّ وجَلَّ ﴿وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِ وَنَهَى النَّفْسَ عَنِ الْهَوَى * فَإِنَّ الْجَنَّةَ هِيَ الْمَأْوَى﴾ يعني خاف وقوفه بين يدي الله عَزَّ وجَلَّ، فنهى نفسه وزجرها عن هواها وعن ميولها في حبها للشهوات، التي حرمها الله تعالى، وخالفها وألزمها بالحق وكبح جماحها حتى لا تقع فيما حرم الله عَزَّ وجَلَّ من شرب المسكر أو تعاطي الربا أو الغيبة أو النميمة أو العقوق للوالدين أو قطيعة الرحم أو ظلم الناس في أموالهم ودمائهم وأعراضهم إلى غير ذلك. لم يذكر ربنا عَزَّ وجَلَّ عباده بالموت كثيراً إلا لتحلو حياتهم، ومع أن الموت يلقب بهادم اللذات إلا أن الحياة تعمر وتزدهر عندما يتذكره النَّاس ويؤمنون بما يكون بعده. يعني: إعمار الحياة ينجح بذكر الموت. وليس في هذا الكلام تناقض لأن إيمان الإنسان بالله عَزَّ وجَلَّ يحد من إساءته ومن طمعه ومن طغيانه لذلك قال علماء الأخلاق ومنهم الألماني كانت: لا وجود للأخلاق دون اعتقادات ثلاث: وجود الإله وخلود الروح والحساب بعد الموت. فالمؤمن ربط إيقاع حياته بالإيمان بالله عَزَّ وجَلَّ، وبالسعي لمرضاته ليكون في الآخرة من المفلحين، أمَّا من ربط مصيره وكلًّ اهتماماته بعرض الدنيا ومتاعها ولهوها، فهو إنسان خدع نفسه وأساء إليها، حتى إذا ما استرخت جفونه على عينيه، وصار في عداد الأموات تيقظ بعنف، ولكن هيهات، ذهب الوقت وانتهى، فات وقت العمل وجاء وقت الحساب، ﴿اقْرَأْ كِتَابَكَ كَفَىٰ بِنَفْسِكَ الْيَوْمَ عَلَيْكَ حَسِيباً﴾. [الإسراء/14]. ﴿وَلَوْ تَرَىٰ إِذِ الْمُجْرِمُونَ نَاكِسُو رُءُوسِهِمْ عِندَ رَبِّهِمْ رَبَّنَا أَبْصَرْنَا وَسَمِعْنَا فَارْجِعْنَا نَعْمَلْ صَالِحاً إِنَّا مُوقِنُونَ﴾ [السجدة/12]. يتمنون العودة للدنيا ليعملوا ويستدركوا ولكن هيهات، ﴿حَتَّىٰ إِذَا جَاءَ أَحَدَهُمُ الْمَوْتُ قَالَ رَبِّ ارْجِعُونِ * لَعَلِّي أَعْمَلُ صَالِحاً فِيمَا تَرَكْتُۚ كَلَّاۚ إِنَّهَا كَلِمَةٌ هُوَ قَائِلُهَاۖ وَمِن وَرَائِهِم بَرْزَخٌ إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ﴾ [المؤمنون/99-100]. ومن أجل ذلك أيها الإخوة أرسل ربنا رسله عليهم جميعاً السلام مبشرين ومنذرين ومبلغين. أيها الإخوة هناك قضية متعلقة بموضوع اليوم وهي تلقين الميت بعد دفنه. فقد أخرج الامام الطبراني عن الصحابي أبي أمامة الباهلي أنه قال: إذا أنا مت فاصنعوا بي كما أمرنا رسول الله صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أن نصنع بموتانا، أمرنا رسول الله صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فقال: إذا مات أحد من إخوانكم فسويتم التراب على قبره فليقم أحدكم على رأس قبره ثم ليقل: يا فلان ابن فلانة فإنه يسمعه ولا يجيب، ثم يقول: يا فلان ابن فلانة فإنه يستوي قاعداً، ثم يقول: يا فلان ابن فلانة فإنه يقول أرشدنا يرحمك الله ولكن لا تشعرون، فليقل: اذكر ما خرجت عليه من الدنيا شهادة أن لا إله إلا الله وأن محمداً عبده ورسوله وأنك رضيت بالله رباً وبالإسلام ديناً وبمحمد نبياً وبالقرآن إماماً فإن منكراً ونكيراً يأخذ كل واحد منهما بيد صاحبه ويقول: انطلق بنا ما يقعدنا عند من لُقّن حجته. فقال رجل: يا رسول الله فإن لم يُعرف أمه، قال: ينسبه إلى أمه حواء. بين السيوطي أن هذا الحديث ضعيف باتفاق المحدثين. ومع ذلك أخذ به طائفة من العلماء وقالوا: له طرق يتقوى بها. وقد لخص ابن تيمية الموضوع عندما سئل فأجاب: تلقينه بعد موته ليس واجباً بالإجماع ولا كان من عمل المسلمين المشهور بينهم على عهد النبي صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وخلفائه بل ذلك مأثور عن طائفة من الصحابة كأبي أمامة وواثلة بن الأسقع، فمن الأئمة من رخص فيه كالإمام أحمد وقد استحبه طائفة من أصحابه وأصحاب الشافعي ومن العلماء من يكرهه لاعتقاده أنه بدعة، فالأقوال فيه ثلاثة: الاستحباب والكراهة والإباحة، وهذا أعدل الأقوال [1]. والأمر الذي يجب التأكيد عليه، أن التلقين لا يفيد الميت إن لم يكن مؤمناً، ولا يذكره إن كان ناسياً، بل هو في الحقيقة تذكير للأحياء بأركان الإيمان في دينهم ليستعدوا بالإنابة وبالاستغفار وبالعمل الصالح ليكونوا ممن يلقنون حجتهم وممن يثبتهم ربهم بالقول الثابت ﴿يُثَبِّتُ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا بِالْقَوْلِ الثَّابِتِ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَفِي الْآخِرَةِ ۖ وَيُضِلُّ اللَّهُ الظَّالِمِينَ ۚ وَيَفْعَلُ اللَّهُ مَا يَشَاءُ﴾ [إبراهيم/27]. قال ابن عباس: القول الثابت هو لا إله إلا الله. وقال النبي صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ: إِذَا أُقْعِدَ الْمُؤْمِنُ فِي قَبْرِهِ أُتِيَ، ثُمَّ شَهِدَ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللَّهِ. فَذَلِكَ قَوْلُهُ: يُثَبِّتُ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا بِالْقَوْلِ الثَّابِتِ.[2] وعن البراء قال: المراد بالحياة الدنيا المساءلة في القبر، وبالآخرة المساءلة في القيامة. ويضل الله الظالمين أي عن حجتهم في قبورهم كما ضلوا في الدنيا بكفرهم فلا يلقنهم كلمة الحق، فإذا سئلوا في قبورهم قالوا: لا ندري. أرجوه تعالى أن يجعلنا ممن يثبتهم بِالْقَوْلِ الثَّابِتِ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَفِي الْآخِرَةِ. [1] الفتاوى الكبرى [2] البخاري ومسلم والنسائي وأبو داود وابن ماجه عن البراء بن عازب.

Ämne: Förberedelse inför döden

Plats: Uppsala moské

Khutba datum: 2017-11-10

Sheikh (Föreläsare): Ghassan Allaham

Översättare: Haval Khalid

Lov och pris tillkommer Allah, Den Evige, Herren över himlarna och jorden. Må Hans fred och välsignelser vara över sändebudet Muhammad och hans efterföljare. {[Ghafir:38] Och den troende [mannen] sade: "Egyptier! Följ mig så skall jag leda er till den raka vägen! [39] Egyptier! Livet i denna värld är [inte mycket mer än] flyktig glädje, men [det som väntar er i] evigheten är bestående. [40] Den som har begått en dålig handling skall få det straff som motsvarar denna handling, men den som gör det goda och det rätta, man eller kvinna, och som är troende skall stiga in i paradiset och skall där få njuta [Guds] gåvor i överflöd} Troende! Den som blivit vägledd och kontinuerligt läser koranen kommer att finna att detta liv inte är evigt. Dagarna är räknade och få. Alla vi kommer att återvända till Allah. Den kloke och intelligente kommer att ta vara på denna möjlighet och använda sina krafter till att dyrka Allah swt i strävan efter Hans välbehag. Allah swt har påmint oss om döden för att efter döden väntar det eviga livet. De troende lever livet genom att både frukta Allah swt att inte skada andra och hoppas på Allahs närhet genom sina ansträngningar. {[An-Nazi’at:40] Men den som ängslas vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär [79] skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse}. Denna vers beskriver den fromme som fruktar sin Herre och förhindrar sitt ego och sin lust ifrån synder såsom alkohol, ocker (räntor), baktal, olydnad mot föräldrar, bryta släkt band osv. Allah swt har lovat människorna döden, döden som även kallas för glädjekrossaren. Trots det så kämpar de troende med att fortsätta uppbyggnaden av jorden och hoppas på ett evigt gott liv efter detta. Döden är en drivkraft för de troende att förbereda sig väl inför Allahs möte. De troende har ritat upp sin väg genom att följa Allah swt. Motsatsen är de som följer sina lustar och enbart strävar efter detta världsliga liv som upphör med döden. Tills döden överraskar syndarna vill de verkligen återvända, men nej de fick sin tid i detta liv och missbrukade det {[Al-Mu’minun:99] [DEN IHÄRDIGE förnekaren framhärdar i att förneka sanningen] till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: "Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet], [100] så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.} och på domensdag kommer att sägas till de orättfärdiga {[Al-Isra’:14] [och en röst skall säga:] "Läs nu din bok! I dag behövs ingen annan granskare av räkenskapen för dina handlingar än du själv."} Allah swt har sänt sändebud för att förvarna mänskligheten om det kommande. Sändebuden kom aldrig för sin egen skull utan för att rädda människorna och påminna dem om deras Herre. Kan man instruera en död vad hans ska säga innan han blir frågad av änglarna Monkar och Nakir? De lärda har meningsskiljaktigheter i det. Vissa lärda säger att det är frivilligt att instruera de döda, vissa säger att det är bra att göra medan andra lärda påpekar ett förbud mot det. Ibn Tajmiah svarar enligt följande när han blev frågad om tillstånd att instruera döda: majoriteten av de lärda säger att det inte är obligatorisk att instruera den döde i graven innan hen blir frågad. Detta pga att följeslagarna och de tidiga muslimerna under profetens och kalifernas tid inte tillämpade sådana handlingar. Några få följeslagare som Abi Umamah har nämnt att det går att göra. Imam Ahmad tillät att instruera/lära och en del av hans lärjungar. Mina syskon! Det är mycket troligt att instruktioner/handledning till de döda inte hjälper till om de inte var troende och rättfärdiga medan de levde på jorden. När det pratas på begravningar så är faktiskt predikan riktad till de levande för att snabbt återvända, be om förlåtelse och sträva efter goda gärningar. Faktum är som denna vers beskriver {[Ibrahim:27] Gud stärker de troende med det ord vars sanning står fast i denna värld och i evigheten; men de orättfärdiga låter Han gå vilse. - Gud gör vad Han vill}. Allahs sändebud (s) säger: ”med denna vers menas när ängeln frågar den döde blir svaret vittnesbörden, det finns ingen gud värd dyrkan förutom Allah och Muhammad är Hans sändebud”. och de som Allah låter gå vilse är faktiskt de som i dunya inte tillämpade Allahs regelverk och lät sin tid fördrivas i synder. Dessa människor kommer Allah inte förstärka i nästa liv.