Baktalan , الغيبة

Publiserad den 22 oktober 2018 kl. 01:49 AM av Administratör

بِسْم الله الرحمن الرحيم

خطبة يوم. 2017-12-08 مع قراءة الترجمة للشيخ عبد الفتاح علمي

Ämne: تحريم الغيبة

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ إِثْمٌ وَلَا تَجَسَّسُوا وَلَا يَغْتَبْ بَعْضُكُمْ بَعْضًا أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَنْ يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ وَاتَّقُوا اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ تَوَّابٌ رَحِيمٌ ) الحجرات 12 ، وروى مسلم في صحيحه (عَنْ أَبِى هُرَيْرَةَ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ -صلى الله عليه وسلم- قَالَ « أَتَدْرُونَ مَا الْغِيبَةُ ». قَالُوا اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ. قَالَ « ذِكْرُكَ أَخَاكَ بِمَا يَكْرَهُ ». قِيلَ أَفَرَأَيْتَ إِنْ كَانَ فِي أَخِي مَا أَقُولُ قَالَ « إِنْ كَانَ فِيهِ مَا تَقُولُ فَقَدِ اغْتَبْتَهُ وَإِنْ لَمْ يَكُنْ فِيهِ فَقَدْ بَهَتَّهُ ». وفي سنن أبي داود (عَنْ عَائِشَةَ قَالَتْ قُلْتُ لِلنَّبِيِّ -صلى الله عليه وسلم- حَسْبُكَ مِنْ صَفِيَّةَ كَذَا وَكَذَا تَعْنِى قَصِيرَةً. فَقَالَ « لَقَدْ قُلْتِ كَلِمَةً لَوْ مُزِجَتْ بِمَاءِ الْبَحْرِ لَمَزَجَتْهُ ». قَالَتْ وَحَكَيْتُ لَهُ إِنْسَانًا فَقَالَ « مَا أُحِبُّ أَنِّى حَكَيْتُ إِنْسَانًا وَأَنَّ لِي كَذَا وَكَذَا ». إخوة الإسلام الغيبة مرض عضال ، وهي من أعظم آفات اللسان خطرًا ، ومما يحبط العمل الصالح ، وهي من أسباب عذاب القبر، ، ودليل دناءة النفس وخستها، وهي من أسباب ذهاب الإيمان. وقد عرف العلماء الغيبة بأنها : ذكر المرء بما يكرهه سواء كان ذلك في بدن الشخص أو دينه أو دنياه أو نفسه أو خلْقه أو خُلقه أو ماله أو والده أو ولده أو زوجه أو خادمه أو ثوبه أو حركته أو طلاقته أو عبوسته أو غير ذلك مما يتعلق به سواء ذكرته باللفظ أو الإشارة أو الرمز. واعلم أن المستمع للغيبة شريك فيها ، ولا يتخلص من إثم سماعها إلا أن ينكر بلسانه ، فإن خاف فبقلبه ، وإن قدر على القيام أو قطع الكلام بكلام آخر لزمه ذلك . والغيبة جاء تحريمها في الكتاب والسنة ، من أدلة تحريمها من القرآن الكريم قوله تعالى : (يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اجْتَنِبُوا كَثِيرًا مِنَ الظَّنِّ إِنَّ بَعْضَ الظَّنِّ إِثْمٌ وَلَا تَجَسَّسُوا وَلَا يَغْتَبْ بَعْضُكُمْ بَعْضًا أَيُحِبُّ أَحَدُكُمْ أَنْ يَأْكُلَ لَحْمَ أَخِيهِ مَيْتًا فَكَرِهْتُمُوهُ وَاتَّقُوا اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ تَوَّابٌ رَحِيمٌ ) الحجرات 12 ، ‌ومن أدلة تحريمها في السنة قوله صلى الله عليه وسلم: (أَتَدْرُونَ مَا الْغِيبَةُ؟ ” قَالُوا: اللهُ وَرَسُولُهُ أَعْلَمُ. قَالَ: ” ذِكْرُكَ أَخَاكَ بِمَا يَكْرَهُ “، قِيلَ: أَفَرَأَيْتَ إِنْ كَانَ فِي أَخِي مَا أَقُولُ؟ قَالَ: ” إِنْ كَانَ فِيهِ مَا تَقُولُ: فَقَدْ اغْتَبْتَهُ ، وَإِنْ لَمْ يَكُنْ فِيهِ مَا تَقُولُ: فَقَدْ بَهَتَّهُ) (رواه مسلم). وفي البخاري ومسلم (قَالَ « فَإِنَّ دِمَاءَكُمْ وَأَمْوَالَكُمْ وَأَعْرَاضَكُمْ عَلَيْكُمْ حَرَامٌ ، كَحُرْمَةِ يَوْمِكُمْ هَذَا ، فِي بَلَدِكُمْ هَذَا فِي شَهْرِكُمْ هَذَا » . فَأَعَادَهَا مِرَارًا ، ثُمَّ رَفَعَ رَأْسَهُ فَقَالَ « اللَّهُمَّ هَلْ بَلَّغْتُ اللَّهُمَّ هَلْ بَلَّغْتُ » وما رواه جابر بن عبد الله ، قال : (كُنَّا مَعَ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَارْتَفَعَتْ رِيحُ جِيفَةٍ مُنْتِنَةٍ ، فَقَالَ رَسُولُ اللهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : أَتَدْرُونَ مَا هَذِهِ الرِّيحُ؟ هَذِهِ رِيحُ الَّذِينَ يَغْتَابُونَ الْمُؤْمِنِينَ) (عَنْ أَبِى بَرْزَةَ الأَسْلَمِيِّ قَالَ ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ -صلى الله عليه وسلم- « يَا مَعْشَرَ مَنْ آمَنَ بِلِسَانِهِ وَلَمْ يَدْخُلِ الإِيمَانُ قَلْبَهُ لاَ تَغْتَابُوا الْمُسْلِمِينَ وَلاَ تَتَّبِعُوا عَوْرَاتِهِمْ فَإِنَّهُ مَنِ اتَّبَعَ عَوْرَاتِهِمْ يَتَّبِعِ اللَّهُ عَوْرَتَهُ وَمَنْ يَتَّبِعِ اللَّهُ عَوْرَتَهُ يَفْضَحْهُ فِى بَيْتِهِ » وما رواه أبو بكر قال : مر النبي صلى الله عليه وسلم بقبرين فقال : (إِنَّهُمَا لَيُعَذَّبَانِ وَمَا يُعَذَّبَانِ فِي كَبِيرٍ أَمَّا أَحَدُهُمَا فَيُعَذَّبُ في البَوْلِ وأَمَّا الآَخَرُ فَيُعَذَّبُ في الغَيَّبَةِ) أيها المؤمنون.. إن الغِيبةَ محرَّمةٌ بالكتابِ والسنةِ وإجماعِ أهلِ العلمِ، وهذا يقتضي تحريمَ الغِيبةِ مطلقاً، ولكن وقع في كلامِ جماعةٍ من أهلِ العلمِ الاستثناءُ لبعضِ الصُّورِ التي جوَّزوا فيها ذكرَ الغَيْر بما يكره. فمن ذلك: المظلومُ، فإن له أن يتظلَّم بذكرِ من ظَلَمَه، واغتيابِه عندَ مْن له قُدرةٌ على إنصافِه وإحقاقِ حقِّه. ومن الصورِ التي يجوزُ فيها ذِكْرُ الغَيرِ فيما يكرهُ: النصيحةُ للمسلمين في دينِهم ودُنياهم، كذكرِ أهلِ الفسقِ والشرِّ والكفرِ والبدعِ، ليحذر المسلمون من فسقِهم وشرِّهم، أو ليأخذوا على أيدِيهم ويمنعوهم من الإفسادِ. هذه بعضُ الصورِ التي يجوزُ فيها الكلامُ عن الغيرِ بما يكره، فعلى المسلمِ أن يتَّقيَ اللهَ تعالى العليَ الكبيرَ حقَّ تقواه، فيما يأتي ويذر.

Fredags Khutba den 2017-12-08 Föreläsare Shekh Abdulfatah Elmi

Tungan är en av de minsta kroppsdelarna men samtidigt den som orsakar mest skada. Profeten sade: ”En man må uttala ett ord utan att tänka på dess innebörd, men på grund av detta ord, störtar han ner i en helvetes eld, större än avståndet mellan öst och väst.” Mu’âdh frågade: ”O Guds profet! Ställs vi till svars för allt vi säger?” Profeten svarade: ”Må din moder berövas dig, O Mu’âd! Vad får människor att huvudstupa snubbla ner i helveteselden snarare än skörden från vad som sås av deras tungor?” Profeten sade: ”Den som kan garantera mig att tygla det som finns mellan hans läppar och det som finns mellan hans ben, densamme kan jag garantera paradiset.” När Profeten sade ”det som finns mellan hans läppar” syftade han på det talade ordet. Och när han sade ”vad som finns mellan hans ben” syftade han på tt avhålla sig från otillbörlig sexuell aktivitet som förbjudits av Allah. Muslimer! Baktalari är an av tungans synder. Profeten definierar baktalandet på följande vis, Han sade: ”Vet ni vad det betyder att baktala?” De svarade: ”Allah och Hans Budbärare vet bäst.” Han sade: ”Det är att nämna något om din broder som han skulle ogilla att det nämndes om honom.” Al-Nawawî kommentar Att nämna något om din broder som han skulle ogilla inkluderar det som gäller hans kropp, hans religiösa utövande, hans plats i världen, hans utseende, hans moraliska karaktär, hans välstånd, hans föräldrar, hans barn, hans maka, hans tjänare, hans kläder, hans aktiviteter, hans leenden och bekymrade miner och allt annat som tillhör honom. Det har ingen betydelse om du nämner det explicit med ord eller implicit medelst insinuationer eller gester. Profeten fortsätter i samma hadîth att förklara skillnaden mellan baktaleri och förtal. Båda handlar om att säga något om någon som denne ogillar. Han säger: ”Om det du sade om honom är sant har du baktalat honom. Om det du sade är falskt så har du förtalat honom.” Förtal är ett falskt uttalande vilket är enormt syndfullt som förtjänar ett kännbart straff. Allah säger: ”Och de som beskyller troende män och kvinnor för handlingar som de inte begått gör sig skyldiga till förtal och en uppenbar synd.” Allah säger: ”Troende! Spionera inte på varandra och tala inte illa bakom andra bakom deras rygg. Skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den tanken skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes!” Aishah berättar att hon sade till Profeten : ”Det borde säga dig allt om Safiyyah att hon är kortväxt.” Han svarade henne: ”Du har sagt ord som, om det löstes upp med oceanens vatten, så skulle det förgifta det. Muslimer! Det är lika förbjudet att höra på när någon baktalar och hålla med om det som sägs, som det är att själv baktala någon. Närhelst man hör någon tala illa om någon annan blir det obligatoriskt att förbjuda honom detta förutsatt att man inte fruktar uppenbar skada mot sin person. ATT BAKTALA ÄR TILLÅTET VID SEX TILLFÄLLEN (1) När man vill rätta till ett missförhållande. Den som blivit utsatt för en orättvisa har rätt att vända sig till domaren eller andra som har auktoritet eller makt att hjälpa honom mot den som gjort honom orätt. (2) När man vill avlägsna missgärningar. Att söka hjälp för att rätta till ett fel eller korrigera någon som begått ett fel, genom att vända sig till någon som man hoppas förmår ställa saker till rätta och säga: ”Den och den gör så och så. Varna honom för att få honom att sluta”. Avsikten måste i detta fall vara att vidta de åtgärder som krävs för att avlägsna en missgärning. (3) När man vill ha en fatwa Som när man vänder sig till en mufti och säger: ”Min fru behandlar mig så och så” Har hon rätt att göra så eller inte?” ”min man gör så och så”. Att yttra sig så är tillåtet vid behov, (4) När man vill varna muslimer för andras ondska. Detta får göras vid några olika tillfällen: (a) När man vill ifrågasätta trovärdigheten hos personer som förmedlar hadither eller som är domstolsvittnen. Detta är tillåtet, till och med obligatoriskt enligt alla lärda, p.g.a. det behov som föreligger. (b) När någon ber om råd angående, att gifta in sig i en viss familj, att ingå kompanjonskap med någon, att lämna något i förvar hos någon eller liknande transaktioner, är det obligatoriskt att berätta vad man vet om den personen. (c) När man ser att en student söker kunskap hos någon som gör klandervärda innovationer.8 (d) och när man ser att en person som har en maktposition inte utför sitt arbete väl. Man måste då gå till dennes överordnade för att han ska kunna avskeda honom och ersätta honom med någon som utför arbetet väl. (5) När någon syndar öppet När någon inte anstränger sig för att dölja sina synder eller klandervärda innovationer är det tillåtet att tala om det han inte bekymrar sig om att dölja. Det är däremot inte tillåtet att tala om sådana fel och brister han försöker dölja. (6) När man vill identifiera någon När någon är känd under ett smeknamn såsom; ”Den blinde”, ”Den halte” eller liknande, är det tillåtet att hänvisa till honom med det namnet förutsatt att man gör det för att identifiera honom och inte för att peka ut hans handikapp. Om det finns ett annat sätt att identifiera honom, är det bättre att använda sig av detta.


Bönetider
AzaanIqama
Al-Fajr05:5506:05
Al-Shuruk07:39
Al-Duhr12:3512:50
Al-Asr14:4714:57
Al-Maghreb17:2717:32
Al-Isha19:0519:15
Visa hela månaden
Senaste nytt
Aktiviteter
Det finns inga aktiviteter för idag.
Visa månadsöversikt